jag har hamnat i något slags tvivel när det kommer till mina kompisar. jag menar, dom är världsbäst och jag älskar dem otroligt mycket. men det känns som vi börjar växa isär lite. vi har så olika intressen. de har alla pojkvän och lägenhet och husdjur och jobb och börjar liksom slå sig ner. vi träffas ofta, men det är alltid bara myskvällar eller fika. och jag älskar myskvällar och fika men jag vill gärna variera lite. jag vill festa, jag vill åka utomlands, jag vill åka på festival, jag vill ha kul och vara ung och dum. jag har andra kompisar som vill leva som jag, men det känns fel att välja bort mina närmre kompisar bara för att festa och ha kul. samtidigt så är det de här åren som ”ska” bestå av fest och ha kul. jag kommer kunna fika resten av mitt liv, medan man inte kan festa på samma sätt när man har familj och barn. därför vill jag passa på! jag tycker det är en svår balansgång, att inte känna att ens närmsta kompisar kommer i andra hand samtidigt som man festar och så med andra.
↧